'

okej, det är nu det gäller,
here I go, on my own, there is no turning back.
usch, ja idag är alltså dagen. begravningen,
på platsen jag knappt hittar till..
klumpen i magen har blivit så stor så att den tar upp hela min kropp, jag känner mig helt tom, men ändå förväntansfull.
vad kommer hända? hur kommer jag reagera?
jag vet inte..
vågar inte ens tänka tanken på hur allting kommer bli.
det kommer säkert vara jätte fint, det tvekar jag inte en sekund på.
men utan tvekan det värsta jag varit med om, för jag har fortfarande inte förstått det..
du finns fortfarande för mig.
det är inte rätt det här,
nervositeten får mig att vilja spy,
nu är jag iallafall snart färdig fixad, eller ja..
pyttelite smink och håret är fönat.
vet inte vad mer jag orkar göra.
kommer ändå inte bry mig sen?
idah fixade mina naglar igår iallafall, känner mig riktigt fin.
nej nu måste jag försöka samla mina tankar och all min oro och förvandla det till styrka så jag klarar det här.