'

tomhet, ensamhet, linda

nu sitter jag här, i min stora ensamhet.

mitt humör sjönk snabbt när jag nu insåg att det är bara 8 dagar kvar nu, tills jag tvingas säga ett sista farväl, det känns verkligen inte rätt..

inte nu, inte du. jag saknar dig

men begravningen kommer bli fin, det tvivlar jag inte på.

jag pratar med dig varje kväll, förklarar min dag och jag vet att du lyssnar, även fast du inte finns här i fysisk form så vet jag att du alltid är runt om oss.

runt om oss som älskade dig för den du verkligen va.

västerbron går om och om igen, min mage är en enda stor knut utav nervositet..

tänk om jag inte får fram nånting? inte en enda tår?

betyder det att jag är hjärtlös då?

eller hamnar jag bara i chock?

eller kommer allting brista?

vem vet..

jag önskar bara att jag skulle tagit vara på tiden som jag hade med dig.

att jag hade spart allt som hade med dig att göra, fotat dig mera, spelat in ditt skratt.

jag hittade tröjan igår, som du sov i när du sov här, det är en enkel reklam tröja, men du verkade älska den.

oj vad vi "krigade" om att jag ville ha kvar den hemma så jag hade något att lukta på när du hade åkt, och förengångsskull så vann jag!

jag fick spara den, och jag låg och luktade på den hela natten när vi hade gjort slut.

jag luktade på den så mycket att när jag vaknade morgonen efter så luktade den ingenting längre.

jag kommer fortfarande ihåg det som om det va igår..

lillavän..

jag saknar dig, och jag vet att du lyssnar.

jag ska inte bryta ihop, för det va inte det du ville.

jag ska vara stark för dig nu,

du är min stjärna,

det spelar ingen roll om man gråter eller inte. om du nu skulle vara hjärtlös skulle du då sitta och prata med honom, känna hans närhet eller ens sitta och tänka på era minnen?

du kommer inte gå på begravningen för att visa folk att du gråter utanför att du vill visa din respekt till adam och hans släkt eller har jag fel?

Jag tror inte du behöver gråta för att visa Adam att du saknar och älskar honom för det vet han, i hjärtat!