västerbron

och jag saknar dig, något enormt.
det är allt för tomt nu, jag har fortfarande inte insett. det är helt sjukt, overkligt..
verkligheten kommer komma ikapp snart, smällen kommer att ta hårt.
så fort jag spelar någon utav dina låtar så blir jag helt tom inombords.
alla våra filmer spelas som en film inuti mitt huvud, min teori om hur du hoppade går på repeat vissa dagar.
jag beundrar din familj som klarar av att vara så stark.
och jag gråter ofta, för tomrummet av dig finns kvar.
du lämnade mig som pojkvän, blev en bästavän. nu har du lämnat mig och oss föralltid.
jag vet inte vad jag ska säga, jag har sagt allt, jag saknar dig, något fruktansvärt.
alla dina dikter och ord ekar i mitt tomma huvud, att en person ska behöva må så dåligt? behöva tro att man inte är värd nånting.
du var hela världen, för många.
du kommer alltid vara en älskad och saknad lillebror, bästavän, pojkvän, själsfrände, son.
sovgott nu fina lilla underbara adam.
du är min stjärna, precis som jag lovade. jag lovade dig att vad som än hände eller pågick så skulle jag stå rakryggad med ett leende på läpparna, inte låta någon dra ner mig.
så jag tänker göra det, jag saknar dig. men jag står här med tårarna rinnande längst kinderna, men med ett leende och rak i ryggen, och det gör jag för dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0