'

.. Juste, igår åkte jag och mamma till kyrkogården och tände lite ljus och bara hälsade på. Det va väldigt trevligt men jag har sån panik för att dö. Även fast jag tänker att dör jag imorgon så är det menat för det, jag tror på ödet. Men ändå. Jag tände ett litet ljus för Adam, jag saknar dig så in i bängen! Och snart är det ett år sen, ett år sen jag stod där i cafeterian och sofie smsar och berättar vad som hänt, ett år utav oändlig saknad. Jag har tänkt på dig i 365 dagar i rad då. Gud vad jag saknar dig hjärtat. Jag hoppas att du har det toppen där du är! Vi ses den fjortonde. jag älskar dig ♥