im not afraid

nu har jag kommit hem och bäddat ner mig i min säng och ska alldeles strax göra klart min psykologi analys, efter den ska jag göra min sociologi artikel som ska vara klar senast imorgon (jag fick en senare deadline eftersom att jag total glömde den!!!!!!) .
Passet gick segt, va nästan inge folk i hallen så va nästan helt onödigt att vara där.. men jaja, lite (läs det med betoning) pengar blev det ju iallafall :)
men nu innan jag börjar plugga så måste jag bara få skriva av mig, det är helt ointressant men måste bara få skriva av mig..

varför ska jag alltid vara den som försöka "hjälpa" folk att "fixa" deras liv när jag inte ens kan ta hand om mitt eget liv? jag kan inte ens sköta om min egna pojkvän? jag säger alltid att det löser sig och går över med tiden, det gör det alltid. men det har ju inte gjort det för mig än?
Jag förstår inte hur folk kan se mig som en stark person? när jag är den mest trasiga och splittrade människan jag vet. Jag har bara gått några månader i skolan och jag håller redan på att gå in i väggen, låter lovande va?
Stressen tar över min hunger, och behovet utav att tillfredställa alla andra tar över mitt eget välmående. Jag förstår inte när det är dags att ta det lugnt och varva ner.
Jag har helt enkelt misslyckats med allt, Och jag fattar inte ens vart allt gick så jävla fel?
får jag ta all skit bara för att jag har starka åsikter? eller för att människor är dumma i huvudet och tror att jag är så jävla stark så att jag kan ta lite kritik? fast iofs, jag kan ta lite kritik, det kan alla. men det finns förfan en gräns!
Jag jobbar på ett ställe som jag hatälskar, jag älskar alla minnen därifrån, alla som är där. jag hatar förhållandena som jag jobbar under. Imorgon ska jag träffa min pojkvän, han som får mitt hjärta att slå dubbelslag och jag har en konstig känsla för det? WTF!?!?! jag är hans flickvän for gods sake!
nej nu har jag delat med mig tillräckligt. dags att dyka ner i böckerna och dokumenten, fan vad kul.
imorgon är en ny dag, lets make better mistakes tomorrow





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0