091117

nu sitter jag här, lyssnar på musik i simons hörlurar, nyss läst sofies blogg också, jag kan inte ens förstå vad den där underbara människan tvingas gå igenom just nu! jag tycker så otroligt synd om henne, jag vet själv hur himla nära jag och min lillebror är, och vi är bästa vänner, hon och adam va ännu närmare!
jag måste sitta och hålla tillbaka tårarna för att det inte ska brista när jag läser allt hon skriver.
det är helt sjukt att några måste gå igenom detta som hon och hennes familj gör just nu. det får bara inte hända!
inte några utav dom bästa iallafall, vissa tycker säkert att det är kallt utav henne att starta en blogg bara några dagar efter hennes brors död, men vet ni? fuck you! jag tycker det är starkt, alla behöver någotställe där man bara kan skriva av sig alla sina tankar och känslor!
jag tror att det hjälper henne, vissa tror att det skälper henne, för att det alltid kommer finnas kvar så hon kan gå tillbaka och må lika dåligt igen, men minnena med adam dom? dom kommer ju också alltid finnas kvar?
är det också en dålig sak då?! nej juste!!!
usch, jag vet inte riktigt mera vad jag kan skriva, jag lider med henne, han var den underbaraste och mest godhjärtade person man kunde träffa, hans skratt gjorde en varm inombords, och även fast det var ett tag sen jag träffade han så sörjer jag med hela mitt hjärta, för gud vad kär jag va i han, och gud vilkn underbar vän han var!
så rest in peace nu lilleman, du är förevigt saknad...
nu är det teckenspråk och vaccin som står på schemat, om jag vågar dvs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0