'

9/1-09 , det är jobbigt det här, jag älskar dig. något enormt. kommer alltid att göra det, du kan försöka lura i mig att det aldrig mer kan bli vi, det kanske det inte kan heller. men man ska aldrig säga aldrig, och det vet du.

det vi hade det var äkta, på riktigt. allting va underbart, jag hatar att allt är borta. jag hatar att allting va så bra, men jag ångrar absolut ingenting. men livet måste gå vidare, alla tjatar. men det går inte snabbare för att folk pressar en. det blir bara värre. jag kommer behöva min tid, alla behöver sin tid för att läka saker, vissa behöver kortare tid som vi märkt och vissa behöver längre. jag tillhör den andra gruppen.

det går inte att bara glömma, våra minnen kommer alltid väga mest, oavsett vad alla försöker intala mig själv. men det är svårt när ens kärlek till en person är så otroligt stark att man skulle kunna dö men personen inte känner likadant tillbaka..

jag vill inte förlora dig helt, jag vill inte bråka med dig, för vi är bättre än så. kompisar eller tillsammans, jag behöver dig bara, på ett eller annat sätt.

det är hemskt att förlora båda sin stora kärlek och bästavän, på en och samma gång.

efter ett år fullt med kärlek och underbara drömmar och planeringar 10 år framåt, så kan man inte bara acceptera att allting är borta. inte bara över en dag.

mitt liv ska gå vidare, men inte nu