'

men alltså lilleman, jag vill klä all denna saknad jag har i ord men det går inte, hur mycket jag väl än försöker så kan jag inte riktigt beskriva hur tomt det verkligen känns.

det är så hemskt.

jag tänker på dig dagligen, pratar med dig. undrar hur du har det, eller finns det nu ett liv efter döden?

jag undrar vad din sista tanke var?, vad va det som egentligen blev "droppen" ?

alla miljoner frågor & tankar som bara snurrar runt som man aldrig riktigt kommer få svar på, alla spekulationer.

all saknad & tomhet som bara finns inuti. som aldrig kommer att försvinna.

även fast vi inte hade pratat på ett tag, så betydde du världen för mig. för ifall jag aldrig träffat dig så hade jag aldrig varit den jag är idag, & du kanske har räddat hundratals liv med ditt eget, dom höjer räckena. det gör mig glad, så att inga fler ska behöva gå igenom samma sak som din familj & dina nära & kära.

du kommer alltid att vara en hjälte i mina ögon.

oändliga & oövervinnliga, föralltid! eller hur va det nu igen?

inlägget får ett Adam slut,  pess :*