'

Mitt i den värsta nervositeten i början av den tredje perioden under onsdagens match så fick jag bekräftat än en gång – det därför man gör det här. Glädjen när Djurgårn skickar in 1-0 är värd varje sekund av lidande, ilska och panikångest.

Vi lever för det här och vi lever det här. Många förstår inte hur man kan älska ett lag så mycket att man låter det förstöra eller förgylla en dag (eller när det rör sig om derbyn – en vecka eller två). Jag förstår att andra inte förstår och det är helt okej. För de förstår inte det vi, Djurgårdsfamiljen, har tillsammans. Har man inte upplevt det och på ett näst intill frikyrkligt vis blivit frälst så kommer man aldrig heller att förstå. 

Onsdagens seger ger oss möjligheten till ytterligare en fest. Ytterligare ett tillfälle för oss att våndas, skratta, gråta, älska och hata tillsammans. Som jag ser fram emot det. 
Det är ju för 60 minuter av fredagens slag som gör allt värt det. 

Förra säsongen var vi magiska på läktaren. Sanslöst bra i slutspelet. I år har vi varit riktigt bra, kanske inte riktigt lika bra som förra året, men ändå med god marginal bäst i Sverige. 
Nu har vi chansen att sätta ribban för resten av slutspelet. Globen såldes ut på ett par timmar och laddningen är enorm. Man kan nästan ta på känslan och vi kan ännu mer. Ännu högre och från ännu fler strupar. 

Låt budskapet eka från Luleå i Norr till Solna i… lite mindre norr – ”när Djurgården spelar på hemmaplan i Stockholm så finns det ingen, INGEN, som kan rubba oss. Ni möter inte 6 spelare på isen. Ni möter en Huvudstad som står bakom sitt lag och ni möter 13850 spelare utan skridskor som kommer göra allt och lite till för att bära fram sitt lag och förstöra för er!”.

Vi har alla ett ansvar. Vi kan alla göra en skillnad. Varje Djurgårdare som tar ton, oavsett om det är för att sjunga ut sin kärlek, skrika ut sin avsky för motståndet eller för att bua motståndarna till misstag i powerplay, betyder något. 

För sådan är Djurgårdsfamiljen. Ingen mer viktig än någon annan, inget större än skölden och en enhet som tillsammans nöter ner motståndarna. 

Därför är ditt personliga ansvar så viktigt. För precis som den gamla klyschan säger är ingen kedja starkare än sin svagaste länk. Alla måste och skall ta sitt ansvar att under fredagen bära fram Djurgårdens IF så att taket på globen rämnar och ekot sprider sig norröver. 
Sittplats och äldre farbror? Ung tjej? Businesskillen med kostym? Samma Djurgårdsfamilj, samma ansvar. 

Samma möjlighet att göra det som alla sagt var omöjligt och bli en hjälte. Vi vinner som en, vi förlorar som en och vi får hjältestatus som en. 

LÅT SÅNGERNA EKA ÖVER HELA GLOBEN. ETT LAG, EN STAD OCH EN DJURGÅRDSFAMILJ.

MIKAEL NYLANDER